Bokrecension: Dödssynden

 
Handling:
 
Boken handlar om Jean Louise Finch, fast man kallar henne för Scout. Scout är i bokens början ca 6 år och åldras med bokens gång. Hon bor ihop med sin något äldre bror, Jem, och deras pappa. Deras mamma gick bort när barnen var yngre och Scout har inga minnen av henne, även om Jem fortfarande minns. Men i huset finns också Calpurina, eller Cal som hon kallas, det svarta hembiträdet som hjälpt Atticus att uppfostra barnen. Boken utspelar sig under 30-talet i ett litet samhälle som heter Maycomb i sydstaterna. Scouts uppväxt är närmast idyllisk och hon spenderar somrarna med att hitta på bus tillsammans med Jem och grannpojken Dill. Men så börjar det knaka i fogarna i det lilla samhället när Scouts och Jems egen far, Atticus, åtar sig uppdraget att vara Tom Robinsons advokat. Tom Robinson är en neger, och södern tror fortfarande benhårt på slaveri.
 
Tom blir anklagad för våldtäckt på den vita flickan Mayella Ewell, trots att det inte finns några bevis mer än flickans något tveksamma vittnesmål. Varför skulle en ung, svart man riskera allt, sin familj, sina barn och sitt faktiskt ganska bra arbete på en gård hos en av Maycombs snällare gårdsägare? Men det spelar ingen roll, i ett samhälle där rasismen styr, räcker det med rykten för att anklagelserna ska bli till sanning. Vad som är än värre, är att en vit advokat väljer att försvara en neger som är anklagad för ett så grymt brott. Hatet mot Atticus och hans familj växer i Maycomb och vi får följa hur hatet växer sig större genom Scouts ögon. En liten flicka, som inte förstår varför hudfärgen hos en person gör sanningen mindre sann.
 
Kommentar:
 
Så har även jag läst en av de mest omtalade böckerna i vår historia. Boken som är både hatad och älskad. Jag har alltid velat läsa Dödssynden (To kill a mockingbird), eftersom att jag blev nyfiken på den här boken som skapade sådan uppståndelse i USA när den kom ut på 60-talet. Boken som än i dag är förbjuden på flera skolor i USA. Men varför? Boken är fylld av rasism men omvandlas till något kärleksfullt när det berättas ur ett barns perspektiv. Scout som står oförstående och lyssnar till invånarnas hat mot Hitler. Hitler som enbart var en stor, vidrig rashatare, samtidigt som de tar en kaka, dricker av sitt té och oroar sig över de svartas alltmer större rättigheter i det lilla samhället. "Ja, snart får väl till och med svarta gifta sig med vita, fy vilken sam!". Nej, det var andra bullar med Adolf Hitler, för där handlade det främst om Judar, inte de där boskapen som är svarta. Så är USA rädd för sin egen historia? Vill de inte visa eleverna i skolan hur mörk deras egen historia egentligen är? Eller är de rädda att boken ska väcka tankar som strider mot deras åsikter som de har idag?
 
Jag ska vara ärlig. Det tog lång tid för mig att läsa ut den här boken. Första halvan av boken tar upp många olika namn som man ska hålla reda på och denna del handlar främst om Scout, Dill och Jems upptåg och bus. Det är inte fören ungefär halvvägs in i boken som saker börjar hända, vilket gör att det emellanåt är lite tråkigt. Så fram tills andra halvan läste jag ett kapitel i taget mer för att jag kände att jag vill läsa den här boken, än vad den faktiskt fångade mig. Men andra delen av boken kompenserar upp detta och halvvägs in kunde jag nästan inte lägga ner den för att den blev så spännande.
 
Jag ville läsa om Atticus som tillbringade nätterna i stadens lilla häkte för att vakta så inte stadens invånare själva "tog lagen i egna händer" och bröt sig in för att slå ihjäl Tom. Jag ville läsa om Scout som stod upp för sin far och försvarade honom inför stadens barn som oförstående anammade sina föräldrars åsikter. Jag ville läsa om Cal, som stolt berättade för barnen vilken hjälte Atticus var bland sina vänner. Jag ville fortsätta läsa och dras med, jag ville försöka förstå vad som driver människan till att hata andra människor, enbart beroende på deras hudfärg. Jag hoppas att fler bestämmer sig för att läsa den här boken och ge den en chans, trots att den är ganska långsam i början.
 
Jag tänker ge den här boken till mina egna, framtida barn. Jag kommer uppmuntra alla i min närhet att läsa den här. Att låta dem dras med i en berättelse om rasism, hat och fördomar, men kanske mest av allt, kärlek.
 
Boken avhandlar ett så fruktansvärt viktigt ämne, som blir allt viktigare i Sverige ju mer dagarna går.
 
Titel: Dödssynden
Författare: Harper Lee
Serie: -
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: To kill a mockingbird
Förlag: Bonnier Pocker
Antal sidor: 300
Utgivningsår: 1960 (2010)
ISBN: 9789174291292
 
Jag ger den: 4/5
 
/ Linnea



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0